Mer än bara byggnadsteknik

Inne i huset bildar fem videopaneler med pekskärm det nya gränssnittet. Om en person inte är hemma eller inte vill bli störd, kan dörranropet tas emot inom det gemensamma området.

De nya gemenskapliga boendeformerna, som presenteras i utställningen, ställer andra anspråk på dörrkommunikationen än på ett en- eller flerfamiljshus. Kommunikationen i gemenskapshuset skiljer inte bara mellan "inne" och "ute". Tröskeln blir hybrid och kräver ett kommunikationskoncept, som tar hänsyn till de olika gemensamma zonernas specifika krav.

För denna utställning, som har organiserats av Ilka och Andreas Ruby samt EM2N Architekten har Siedle utvecklat en användning med en helt ny gränssnittsdesign och en innovativ funktionalitet. Den prototypiska, högupplösande monitorn vid dörren visar en intuitiv användningsyta. Den har utvecklats speciellt för det kollektiva flergenerationshusets krav.

De boende visas med namn och bild, ungefär som i telefonförteckningen till en smartphone. Besökaren kan bestämma, om han väljer ett privat område eller gemenskapen – praktiskt, när man bara vill lämna över någonting. Samtidigt visar gränssnittet den aktuella statusen. Och naturligtvis tänkte man även på att personer med funktionsnedsättning ska kunna få tillträde till flergenerationshuset: Detta är möjligt tack vare en knapp för personer i rullstol och en med blindskrift.

Inne i huset bildar fem videopaneler med pekskärm det nya gränssnittet. Om en person inte är hemma eller inte vill bli störd, kan dörranropet tas emot inom det gemensamma området.

Siedle understödde utställningen organiserad av Vitra Design museet "Together! Gemenskapens nya arkitektur" och engagerade sig aktivt i den. I ett skissat flergenerationshus med gemensamma områden har en Siedle-anläggning installerats. Det innovativa kommunikationskonceptet är en produktstudie. Siedle utvecklade den speciellt för detta ändamål. 2018 belönade formgivningsrådet studien med det ansedda priset German Innovation Award.

Siedle har understött produktionen av filmen, initierade tillsammans med arkitekturmuseet ett evenemang, där diskussionen handlade om temat "Arkitektur och Oral History" och bjöd in till flera exklusiva visningar.

Francis Kéré hör till de viktigaste representanterna för socialt engagerad arkitektur. De kulturella präglingarna från sitt hemland Burkina Faso och sina erfarenheter från Tyskland översätter han till en ny arkitektur, som konsekvent förbinder etiska och estetiska principer. Detta gör honom till en av den aktuella arkitekturens mest ovanliga talanger och till en förebild för kommande generationer.

"Jag är mycket glad över att kunna samarbeta med Siedle som sponsor igen", säger Andres Lepik, arkitekturmuseets direktör. "De gemensamma aktiviteterna hjälper oss att förmedla våra teman till en bred publik." Siedle understödde utställningen, initierade tillsammans med arkitekturmuseet ett diskussionsevenemang med Francis Kéré och Chris Dercon och bjöd in till flera exklusiva visningar.

Paul Schneider-Esleben räknas till de mest betydande tyska arkitekterna under 1900-talet. Med anledning av att han föddes för 100 år sedan, organiserade arkitekturmuseet i Münchens tekniska universitet ett stort retrospektiv av hans skapelser, i vilken hela bredden av hans verk föreställdes. Förutom de välkända storprojekten som Mannesmann-höghuset i Düsseldorf eller flygplatsen Köln-Bonn kunde besökarna även se mindre kända skisser samt akvareller och möbel- och smyckesdesign.

Inom ramen av utställningen visar arkitekturmuseet en innovativ ansats i arkitekturhistorien: Intervjuer med samtidsvittnen och vänner till Paul Schneider-Esleben samt nutida användare av hans byggnader hjälper till att bättre förstå både honom som person och hans verk. Intervjuerna som har dokumenterats på film visades för första gången under utställningen. Den bildar grunden för en framtida samling i arkitekturmuseet.

Arkitekturmuseet presenterade filmerna inom ramen av en diskussion, där experter befattade sig med temat "Arkitektur och Oral History". Vilken potential har denna ansats? Vilka nya kunskaper kan den tillföra arkitekturens historia?

Om detta och andra frågor diskuterade direktören Andres Lepik och kuratorn Regine Heß från arkitekturmuseet vid TU München med Oliver Elser, kurator för det tyska arkitekturmuseet i Frankfurt am Main, och filmproducenten Gereon Wetzel.

Siedle har understött produktionen av filmen, initierade tillsammans med arkitekturmuseet ett evenemang, där diskussionen handlade om temat "Arkitektur och Oral History" och bjöd in till flera exklusiva visningar.

Siedle understödde utställningen "Radically simple" på arkitekturmuseet på Münchens tekniska universitet. Den gav en omfattande överblick av en av de mest intressanta moderna arkitekternas levnad och verk.

En första konklusion är: Varje tröskel är kommunikation. Inte tack vare den inbyggda tekniken, utan redan genom att den existerar. Den sänder många olika signaler, den kan vara inbjudande eller avvisande, den öppnar sig och byggnaden, eller den tjänar som stängande element. Den gör allt detta, vare sig vi vill, planerar och gestaltar det eller inte. Det bästa är att medvetet välja det språk som en ingång ska tala.

På bilden: Till Boettger, professor för design och rumsgestaltning, och Peter Strobel, ledare för företagskommunikationen hos Siedle.

Foto: David von Becker

I ett seminarium för masterutbildningen ägnade sig Arkitekturfakulteten på Bauhaus-universitetet i Weimar åt temat "tröskelrum". Där undersökte 25 blivande arkitekter komplexa frågor angående tröskeln:

Vad är en arkitektonisk tröskel?
Hur kan ett tröskelrum definieras?
Vilken uppgift tar tröskelrummet över, när det gäller att ansluta och uppleva arkitekturer?

Först analyserade studenterna konkreta arkitekturer och sedan skissade de på egna modeller för tröskelrummen. Siedle initierade evenemanget, gav en överblick över utvecklingen och produktionen av systemen för byggnadskommunikation och analyserade skisserna.

Foto: David von Becker.

Ekaterina Galinkas tröskelrum utgörs av en iscensatt ingång till ett utställningsrum liknande en kub. Slitsarna i ytterväggen släpper rytmiskt in ljus inuti volymen. Denna effekt förstärks genom trängre ställen; genom förändringar av rummets insidor och taket. Det uppstår ett trattformat rum med olika nivåer formade som trappsteg.

Foto: Tobias Adam

En första konklusion är: Varje tröskel är kommunikation. Inte tack vare den inbyggda tekniken, utan redan genom att den existerar. Den sänder många olika signaler, den kan vara inbjudande eller avvisande, den öppnar sig och byggnaden, eller den tjänar som stängande element. Den gör allt detta, vare sig vi vill, planerar och gestaltar det eller inte. Det bästa är att medvetet välja det språk som en ingång ska tala.

På bilden: Till Boettger, professor för design och rumsgestaltning, och Peter Strobel, ledare för företagskommunikationen hos Siedle.

Foto: David von Becker

Vad händer, när vi går in i eller ut ur en byggnad? Vad upplever människan under detta, viken roll spelar arkitekturen, vilket inflytande har tekniken? Studenter från Bauhaus-universitetet i Weimar befattade sig tillsammans med Siedle med dessa frågor. Resultaten presenteras i den nu utgivna boken "Schwellenräume".

Modellen visar en av studenternas skisser: Welcomebooth av Christian Müller reagerar på dagens behov av individualitet, kommunikation och säkerhet. Foto: Tobias Adam