Astrup Fearnley museet
Lokalisering: Oslo, Norge
Arkitektur: Renzo Piano, Genua/Paris/New York
Det arkitektoniska formspråket på Astrup Fearnley museet för modern och samtida konst spelar på dess läge i Oslos gamla hamnområdet.
Träbeklädnaderna påminner om segelskepp; de smala stöden av stål får oss att tänka på en rigg.
Över dem välver de segelliknande, svängda glastaken, genom vilka ett maximum av dagsljus strömmar in i museets våningsplan.
Kraven på museets byggnadskommunikation är höga; de beträffar i samma mått funktionerna och det optiska utseendet.
Dörrstationerna ur designlinjen Siedle Steel uppfyller båda kraven. Tack vare dess klassiskt tidlösa utseende fogar de in sig komplett i museets diskreta design, som i sin tur explicit vill ställa konstverken i medelpunkten.
Vid träbeklädnaderna inomhus och utomhus används totalt sex dörrstationer av borstat, rostfritt stål, som konfigurerades och tillverkades individuellt för den beträffade tröskeln.
När det inte är öppet, styr Siedles dörrstationer vid trappuppgångarna och hissarna även museibesökarnas förflyttningar.
Varefter behov integrerar dörrstationerna en diskret, planmonterad kamera, en passerkontroll med kodlås och en dörröppningsknapp för tillträdet för personer med funktionsnedsättning.
Steel-designen verkar diskret, samtidigt finner sig besökarna intuitivt tillrätta med hjälp av de klara symbolerna.
Renzo Piano ville inte att tekniska installationer monterades på glasfasaderna i ingångsområdet.
Därför var de fristående pelarna ur designlinjen Siedle Steel det bästa valet för dörrkommunikationen.
13 pelare av borstat rostfritt stål med individuellt graverad dörröppningsknapp och passerkontroll per kodlås visar vägen.
Den stora dörröppningsknappen är placerad så, att en person i rullstol kan komma åt den utan problem.
Med sitt diskreta formspråk kompletterar inomhusstationerna Siedle Steels klara linjer.
Den högtalande videosvarsapparaten i bordsutförande kan användas komfortabelt utan hörlur.
Vidare kulturbyggnader
