Antivilla, vitalisering
Lokalisering: Krampnitz vid Berlin
Arkitektur: brandlhuber+, Berlin
Planering byggnadskommunikation: Siedle
Elinstallation: Türck, Berlin
Arno Brandlhuber är känd för sina ovanliga åsikter, skisser och byggnader. Det är inte överraskande, att även dörrkommunikationen i hans Antivilla inte har någonting gemensamt med en vanlig installation. Siedle har planerat och byggt den efter arkitektens idéer. Som en fortsättning av byggnaden med andra medel – och i snittpunkten mellan två historier.
Historien om Antivilla börjar vid Krampnitzer See i Brandenburg efter det tyska återförenandet. Där står en före detta trikåvarufabrik, som togs över och avvecklades av en förvaltare. Nu var den hotad att rivas, på tomten med sjöstrand skulle nya byggnader uppföras. Men Arno Brandlhuber fick veta detta och säkrade sig objektet. Han byggde inte någonting nytt. Utan han bevarade DDR-fabriken så långt som möjligt och anpassade den till en annan användning. Ibland med radikala medel – alltså "anti".
II Antivilla har många tankar och historier fått en gestalt: Från en ny behandling av materialiteten, här rekommenderar vi diskussionen mellan Arno Brandlhuber och Anh-Linh Ngo, och ända till ett intelligent energi- och klimatkoncept, som klarar sig utan tjocka isoleringsskikt. I slutet av bidraget hänvisar vi till några kompletterande bidrag. Här riktar vi fokusen på tekniken vid tröskeln. Dess historia är nära sammanvävd med Siedles historia.
Med Siedle Steels konstruktion som bas, som man känner igen på det typiska, kvadratiska hålmönstret, uppstod ett arbetsstycke av gjutet aluminium efter arkitekternas instruktioner. Konstnären och klockgjutaren Timo Klöppel tog formen direkt på fasaden, en specialfirma i Schwarzwald ansvarade för gjutningen. Av detta råämne har Siedle-Manufaktur tillverkat en dörrstation, som bokstavligt talat blir ett med fasaden.
Det obehandlade aluminiumet kommer att oxidera och förvittra. Det är en önskad effekt, som kommer att hända med andra byggelement av samma material. I sin arkitektur ger Brandlhuber historia, tidsbegränsning och besittningstagande ett eget värde. Genom att bevara byggnadens hölje med den typiska DDR-putsen, finner denna inställning ett nästan symboliskt uttryck. Men den har ännu en annan aspekt: Företaget Siedle föddes för mer än tvåhundra år som gjuteri för urindustrin i Schwarzwald. Även denna historia återspeglas i Antivillas dörrstation – som ett återvändande till traditionsföretagets rötter.
Ett av Antivillas kännetecken som syns långt ifrån är de grovt utslagna fönsteröppningarna. För att kunna visa denna speciella blick från tröskeln och ut på videobilden, har Siedle installerat en kamera med ett siktfält på 180° längre bak.
Resultat: Kameraöppningens kanter begränsar siktfältet på liknande sätt som genombrotten för fönstren.
Liksom dörrstationen består alla inomhusstationernas yta av obehandlat aluminium, på vilket spåren av användningen kommer att utveckla sig.
I sin egen interpretation av skyddet av det befintliga har arkitekten gett den före detta "kulturbaracken" en ny användning. Resultatet av ett seminarium med arkitekturstudenter blev att den illa åtgångna hyttan återuppstod som en slags gengångare av betong. Den inrymmer dessutom en bostad som befinner sig på ett visst avstånd från fabriksbyggnaden.
Tack vare Siedle appen, räcker Antivillas mobila tröskel ända till sjöstranden, där invånarna kan se den person, som står framför dörren på sin iPhone eller iPad.
Även ringknapparna påminner om den före detta folkägda trikåvarufabriken: Påskrifterna har tillverkats med gamla delar från fabriken. En detalj, som uppskattas mycket av de före detta medarbetarna. Liksom av många personer som gläder sig över att en byggnad motstår saneringsvansinnet och viljan att allting ska vara likadant. Eftersom den inte förblir en relikt, i motsats: Genom den intelligenta integrationen av det befintliga, genom att avstå från perfektion, förvandlas Antivilla med en nästan trotsig gest till avantgarde.
Om Arno Brandlhuber och hans Antivilla:
I en tidsödande process tog konstnären Timo Klöppel ett silikonavtryck av fasaden. Den tjänade som negativ för gjutformen som tillverkades av Aluminiumwerken Villingen.
Vidare referenser bo och arbeta
