|
 |
| När en arkitekt gör ett utkast till en byggnad, är han medveten om att han skapar någonting som kommer att bestå: Byggnadskonstens mål är att skapa en riktlinje för gestaltningen och estetiken som varar tiotals år. Men det spelar ingen roll hur mycket en byggnad formulerar en arkitektonisk vision, när denna vision har blivit en byggd realitet underkastas den förändringar. Tiden lämnar spår: På detta vis speglar ett hus kontakten med sin invånare och solens, vindens och regnets påverkan. |
Man kan nu med alla medel bekämpa en sådan patinabildning – eller, viket kanske är mycket klokare, redan vid valet av material ta med materialens åldrande moment i beräkningen. Hur vore det om man redan från början valde ett material som bildar patina, ett material som man vet exakt hur det kommer att åldras, för att dra estetisk nytta av processen? Förutom vissa typer av natursten och trä är det just koppar och mässing som åldras på ett tilltalande sätt, håller kvar spåren av användning på ett attraktivt sätt och under årens lopp bildar en symbios med andra använda material i närheten. |
|
|
Den italienska arkitekten Carlo Scarpa (1906-1978) är känd för sin mycket finkänsliga hantering med patinerade material. Idag är många av den infödde venetianarens byggnader firade smycken i lagunernas stad, lika legendära som hans Olivetti-Showroom eller hans kongeniala ingrepp i den historiska byggnaden tillhörande Fondazione Querini Stampalia. En sådan byggnad blir bara vackrare, eftersom tiden lämnar sina spår på byggmaterialen.
Inte sällan talar arkitekterna om ett materials ärlighet. I denna mening är ett materials äkthet en viktig komponent i arkitekturen. Och en patina, som inte orsakas av bristande underhåll utan av många års vård och korrekt hantering, har ökat i betydelse under de senaste åren, precis därför att det också skonar omvärlden att använda saker länge, i stället för att tänka i korta cykler. |
|
|
Bilder
Högst upp: Den skrift som Carlo Scarpa skapade för sitt Showroom på Markusplatsen. Sjöluften bidrar till den önskade oxideringen av mässingen.
Uppe:Ledstången till trappan till Fondazione Querini Stampalia. Scarpa använde ofta klassiska material som mässing och trä.
Till vänster: Knapparna på en Steel-dörrstation i brunerad mässing efter några år i ett oskyddat läge utomhus. |
|
Om författaren
Gerrit Terstiege studerade på Köln International School of Design, var många år chefredaktör för designtidskriften form i Basel och är idag gästprofessor vid den statliga HfG i Karlsruhe.
Terstiege har givit ut tre framgångsrika fackböcker om designens teori och praktik och skriver regelbundet för tidskrifterna Art, Domus, Frame, Hochparterre och Monopol. |
|
|
