|
| Vilket värde har texten i arkitekternas arbete? Denna fråga diskuterade deltagarna i ARCH+ features i Vorhoelzer Forum vid TU München. |
Moderatorn Stephan Trüby pratade med Arno Brandlhuber och Christian Kerez om deras projekt och ambivalensen hos textproduktionen och byggproduktionen. |
 |
|
|
Arno Brandlhuber har grundat kontoret brandlhuber+ och är professor i arkitektur och stadsforskning. Hans arbete kännetecknas av den subversiva hanteringen av de sociala, ekonomiska och politiska regler, vilka påverkar arkitekternas arbete.
En av följderna av detta kan vara en reduktion i den progressiva tillväxtens tider – som för hans Antivilla. Där reducerade han nyttoytan under vintern genom att hänga upp PVC-folier, för att sänka energiförbrukningen. Men detta kan även överdrivas, vilket kan visas med exemplet Brunnenstraße i Berlin, där hans kontor befinner sig. Där uppfyllde Brandlhuber akribiskt och mer än exakt miljökraven på byggnaden. Så är hans tak extremt snett, så att grannen fortfarande ska kunna få sol.
|
|
|
Oft setzt Brandlhuber sich, begleitend zu seinen Projekten, schriftlich mit den auf ihn wirkenden Kräften auseinander. Für den Architekten ist die Textproduktion ebenbürtig zur Gebäudeproduktion.
Im politischen und gesellschaftlichen Diskurs ist der Text für ihn ein mächtiges Instrument. Er entwirft so ein Pendant zu den Baugesetzen und den unterschwelligen politischen und wirtschaftlichen Erwartungshaltungen, denen Architektur genügen soll.
|
|
|
Även den schweiziske arkitekten Christian Kerez är en arkitekt med diskursnära, intellektuell ansats. Kerez, som undervisar i design och arkitektur på ETH Zürich, ger de saker, som påverkar honom i hans arbete, ett stort värde. Förutom skisserna på hans byggnader, befinner sig även foton, filmavsnitt, skrifter om arkitektur eller hänvisningar till utställningar på hans webbsida. Allt ”som inte får plats någon annanstans”, men som ändå påverkar hans arbete. |
|
|
Till och med de motstånd, som hindrar att kan arbeta kreativt på utkasten, fungerar som katalysator för hans arbete, till exempel bygglagen. Utkastet för en byggnad innebär alltid för honom att även analysera reglerna, som han måste respektera. ”Jag mäter mig mot dem, jag avreagerar mig på dem”, säger Kerez. Resultatet av denna kamp är bland annat en byggnad vid Zürichsjön, som planerades ända in i minsta detalj enligt bygglagen. Och genast protesterade myndigheterna. |
|
|
Det finns alltså två olika textformer, som påverkar de båda arkitekternas arbete. Det finns alltså två olika textformer, som påverkar de båda arkitekternas arbete. För det andra är det bygglagarnas statiska, stränga direktiv eller byggherrarna, med vilka arkitekterna måste kämpa. Båda positionerna måste permanent hållas i balans. |
|
|
Arkitekturens berättande möjligheter visar sig i specialtillverkningen av en dörrstation, som Siedle har tillverkat för Arno Brandlhubers Antivilla. Dess material, obehandlat aluminium, som formgjöts i Schwarzwald, berättar flera historier.
Det hänvisar till traditionsföretaget Siedles rötter, som utvecklade sig ur ett gjuteri för urindustrin i Schwarzwald. Samtidigt är dörrstationens yta en reminiscens från byggnadens historia: Den formades som en avgjutning av DDR-putsen, som omhöljer huset. Det obehandlade materialets oxidering är önskad, förvittringen av byggelementen är ett uttryck av konceptet för Brandlhubers arkitektur, som ger historia och tidsreferens ett eget värde.
|
|
|
Det fullsatta Vorhoelzer Forum var för litet för de många besökarna. Tack vare direktöverföringen kunde mer än 250 personer följa evenemanget i förrummet. |
|
|
Mitt på bilden: Arno Brandlhuber, i förgrunden Anh-Linh Ngo, redaktör för ARCH+. |
|
|
Under samtalet: Andres Lepik, direktör för arkitekturmuseet i TU München, och Peter Cachola Schmal, direktör för det tyska arkitekturmuseet i Frankfurt.
Alla foton: David von Becker. |
|
|
